De här tre orden beskriver en och samma tidslinje, men olika saker på den.

Menopausen är en punkt: den sista mensen i livet. Den har en överraskande egenskap — den går bara att fastställa i efterhand. Ingen vet ”i dag har jag min menopaus”; det vet man först när det har gått 12 månader i följd utan någon blödning alls efter en mens (och det inte finns någon annan förklaring till uppehållet, till exempel effekten av läkemedel). Då visar det sig att just den mensen var den sista. Oftast sker det mellan 45 och 55 års ålder — men åldern i sig avgör ingenting.

Perimenopausen är perioden av övergångsförändringar kring den punkten — vanligen några år, olika länge för varje kvinna. Det första märkbara tecknet är oftast (men inte alltid) att mensens rytm förändras: den kommer mer sällan, tätare eller annorlunda än vanligt; hos en del kvinnor upphör den plötsligt, utan ”förvarning”. Under den här tiden kan även andra besvär uppstå — dem ägnar vi egna artiklar.

Postmenopausen är hela livet efter menopausen — alltså tiden som börjar efter de där 12 månaderna utan mens. Det är inte ”slutet på ämnet”: hälsan under de åren ägnar vi en egen artikel.

Varför ska man känna till de här begreppen? Av två praktiska skäl. För det första gör de samtalet lättare — ”jag tror att jag är i perimenopausen, min mens har blivit oregelbunden” säger en läkare mer än ett allmänt ”det är något som händer”. För det andra markerar de en viktig säkerhetsgräns: om det har gått 12 månader eller mer sedan din sista mens, berätta för en läkare om varje blödning eller stänkblödning (spotting) — boka första möjliga tid, även efter en enda liten episod. Och om besvären under övergångsåren gör livet svårare för dig — då är även det ett ämne för ett besök, utan att vänta på att det ”går över”.

Källor: [1] WHO — Menopause (fact sheet); [2] NHS inform — Menopause.