Nästan alla av oss har luckor i sina anteckningar: en veckas semester, några bortglömda dagar, en längre paus. Det är normalt. Det är bara bra att veta hur man ska läsa sådana luckor.

Den viktigaste regeln: en saknad anteckning är saknad information — inte information om att ingenting hände.

En dag utan anteckning är inte samma sak som en dag med anteckningen ”mår bra”. När du i efterhand går igenom dina observationer (eller visar dem för en läkare), behandla tomma dagar som ”jag vet inte”, inte som ”allt var bra”. Att läsa tomma dagar som bra dagar kan ge en skev bild — åt vilket håll vet man inte, för det är just det som inte skrevs ner.

Därför är tre olika slags anteckningar till hjälp: ”jag har symtomet”, ”jag har inte symtomet” (en värdefull anteckning!) och — när du fyller i efteråt — ”jag minns inte”. En kort anteckning ”ingen smärta” säger mer än en tom dag. Och om du lägger till något några dagar senare, markera att det är ifyllt i efterhand — till exempel med datumet då du lade till det. Då kan du och din läkare skilja en observation från just den dagen från det du återskapar ur minnet.

Gör luckorna anteckningarna värdelösa? Nej. Även oregelbundna anteckningar hjälper dig att upptäcka sådant som återkommer och att förbereda frågor inför ett besök. Du behöver inte heller ”ta igen” något — en ärlig anteckning med luckor är bättre än en som har fyllts i med tvång. Regelbundenhet är en hjälpsam vana, inte en skyldighet.

Och den allra viktigaste regeln: anteckningar är aldrig en inträdesbiljett till läkaren.

Om något oroar dig, boka första möjliga tid — du kan komma utan några anteckningar. Vid plötsliga symtom, som mycket riklig blödning eller plötslig kraftig smärta, sök hjälp akut.